Fri från bröstcancer i 10 år – tacksam för livet

Äntligen fri från bröstcancer – tacksam för livet ❤️

💕 Firar livet 💕

Idag är jag så tacksam för livet 🙏 att jag får uppleva min 10-årsdag fri från bröstcancer i Portugal med mitt livs stora kärlek – bättre kan det inte bli! 😍

Nu är det dags för morgonyoga och efter det ska vi äta grillade sardiner till lunch som jag hade tänkt tillaga på campingen. Sedan har jag hela dagen och livet framför mig med nya spännande äventyr. 🙋‍♀️

Jag var rädd att mista livet

För tio år sedan var jag rädd för att jag skulle dö, men också otroligt tacksam för det livet jag hade levt. Jag hade ju gjort det jag ville i livet och det fanns inget jag ångrade att jag inte hade gjort. Men att mina killar på tolv, tio och åtta år riskerade att mista sin mamma gjorde mig väldigt ont i hjärtat. 

För tio år sedan opererades cancern men även det vänstra bröstet bort. Det var en lång och jobbig process som jag länge fick kämpa mig igenom. Det tog lång tid innan jag började känna hoppet igen. Idag är jag tack och lov frisk och fri från cancern. Är så otroligt tacksam för alla i min familj och vänner som stöttade mig under den mycket skrämmande resan. Utan dem hade det varit mycket svårare och kanske till och med omöjligt att ta sig igenom.

Fotot ovan är taget av Ian @image2sound_portraits.

Nedan kan ni läsa mitt inlägg från förra året 💕 .

Nio år utan bröstcancer 

Idag är det nio år sedan jag opererade bort mitt vänstra bröst. Kan en röd BH rädda liv? Ja en röd BH räddade på sätt och vis mitt liv.

Under en sommarmorgon för lite mer nio år sedan stod jag och tog på mig min röda BH. Trots att BH:n var på gränsen till för liten sparade jag den för jag älskar den röda färgen. Innan mensen, när mina bröst var lite svullna, kunde jag inte ha den röda BH:n på mig då den var för liten till det vänstra bröstet som nog alltid varit lite större än det högra och putade ut.

Upptäckte en knöl i bröstet

Jag tittade ner på mina bröst och tänkte att det just nu inte är tiden innan mens, men istället för att ta av mig BH:n lade jag mig ner på sängen och började känna på mina bröst. Plötsligt upptäckte jag en knöl i det vänstra bröstet. 

Troligtvis hade jag inte upptäckt den i detta stadie om det inte vore för att jag nyligen hade fått reda på att min ena sons fröken hade haft bröstcancer för inte så länge sedan. Jag var därför extra uppmärksammad i och med att temat hade kommit på tal för inte så länge sedan.

I väntan på besked

Jag var 39 år och hade aldrig varit på mammografi. Knölen var som en mandel eller vindruva vilket genast gjorde mig rädd för att det skulle vara cancer. Dagen efter ringde jag till läkaren och fick komma på besök några dagar senare. De skickade mig direkt till mammografi-, ultraljud- och cellprovsavdelningarna. 

Jag var väldigt orolig under hela helgen och på måndagen ringde jag direkt på morgonen och fick reda på att jag hade fått en tid på onsdagen. Sköterskan sa att hon inte får säga något specifikt utan att jag måste ta ett samtal med läkaren. Då förstod jag ju att det var illa och troligtvis cancer.

Operation

Jag minns rädslan för döden som ett hårt grepp kring halsen. Jag var rädd att jag skulle dö och lämna mina barn moderlösa. Då var mina pojkar åtta, tio och tolv år gamla. Bara tanken på det gjorde så fruktansvärt ont i mitt mammahjärta❤️. Summerade mitt liv på 39 år och kände att jag gjort precis det jag velat i livet och ångrade inget jag hade gjort eller inte gjort. 

Kändes ok att dö men att barnen skulle växa upp och leva utan sin mamma gjorde allra mest ont. Operationen närmade sig och rädslan var stor för att det skulle ha spridit sig, och jag befarade det allra värsta. Jag var rädd att jag inte skulle klara operationen. Hade nu ett bröst mindre, men var tack och lov frisk. Två knölar i bröstet fanns där och de ville ta bort hela mitt bröst. 

Efter operation

Vaknade äntligen upp efter operationen och kände genast värmen och hur glad jag var över att jag överlevde! 

Läkarna tar alltid en körtel, portvaktskörteln tror jag att den heter, och skickar på analys först för att se om den spridit sig. Som tur var hade den inte spridit sig till lymfkörtlarna. 

Blir ledsen när jag ser den platta sidan där mitt bröst brukade vara, men bestämmer mig för att tänka att de tagit bort min cancer och inte mitt bröst. Idag, nio år senare, tänker jag faktiskt inte speciellt ofta på att jag bara har ett bröst. 

Jag åkte från sjukhuset med en lättnad över att jag inte skulle dö, att jag överlevde operationen och att det hade inte spridit sig. Läkaren sa att jag inte behöver strålning. Jag är äntligen fri från bröstcancer!

Återbesök

Kände att det nu var över och började planera saker i livet igen. Någon vecka senare åkte vi på semester till en fin ö utanför Göteborg. Efter ett litet tag lämnade jag ön och åkte in till Göteborg över dagen för att gå på återbesök efter cirka tre veckor då analyserna var klara för att fastställa vad det var för cancer jag hade. 

Läkaren berättade att det var en mycket aggressiv och snabbväxande cancer, och att det fanns risk för återfall så de vill ge mig cytostatika. Läkarna diskuterade behandlingen och meddelade mig att jag skulle tappa håret under behandlingen. Fick träffa en sköterska som skrev ut ett “recept” på peruk. Jag lämnade sjukhuset i chock över vad jag nyss hade fått reda på. Jag som trodde att allt var över. Suck.

Några veckor sedare åkte jag till Sahlgrenska för att få den första cytostatika behandlingen. Jag kände mig väldigt orolig över hur kommande halvåret skulle bli då jag skulle få sex behandlingar.